En liten tillbakablick på destilleribesöken a´la Tom Christensen. Malthegänget under
ledning av Anders Jonasson började sin odysse i detta maltwhiskyns mekka på söndag
eftermiddag. Efter en inspektion av torven på ön mellan Bowmore och Port Ellen, så
blev Ardbeg första destilleriet som fick äran att ta emot Malthe. Anders fick nyckeln av
ägaren eftersom det var helgstängt. Efter sakkunnig guidning av Anders i de genuina
lokalerna kom höjdpunkten, samling i lagret där tusentals fat ligger och väntar.
ur ett dammigt fat från 1975 drog Anders ur proppen och lät oss smaka på den
fantastiska whiskyn däri. Det kom att bli Malthes starkaste minne från Islay.
Mer provning vidtog i shopen, bla a Ardbeg´s nya variant ”very young”, en endast
6-årig men nog så kraftfull malt. Summasummarom, en kalasinledning på Islayveckan.

På måndagen begav vi oss till Caol Ila vid Port Askig. Destilleriet har ett fint läge vid
färjeläget till Jura-ön. En pensionerad arbetare från destilleriet stod för guidningen.
Vi fick bla a veta att destilleriet använder utrustning från svenska Alfa Laval. Det var
lite överraskande att höra att så mycket av produktionen går till blended whisky.
I shopen så fick vi prova deras 12- resp. 18-åriga malt Yummi! God whisky, men
man slogs av tanken på spritfabrik mer än genuint destilleri med anor från förr.

Efter fransk presidentdelikatess ( haggis) på Port Akigs krog och fika på ett lokalt
krukmakeri i närheten fortsatte Malthe till Bunnahabhain. Far och dotter samsades
om guidningen, där särskilt den brottarlika fadern var extra minnesvärd pga dialekten
och det yviga kroppsspråket. Trevligt destilleri med mashtankar i trä från slutet av 1800-talet. Lite kul var det under rundturen när dottern skrek efter farsan då ena pannan höll på att ”koka över”I Shopen erbjöds vi den 12-åriga whiskyn. Den klart mildaste på ön, och.
Egentligen inte särskilt representativ för Islay.

På tisdagen stod Laphroigh först på tur. Kul att se hur mältningen och torveldningen
för smaksättning går till. Kul åxå att se en hyfsat ung och snygg tjej som guide. Hon
Berättade bla a om prins Charles besök på ön och destilleriet. Avslut i shopen där det
efter provsmakning införskaffades en del godsaker, tex. deras 15-åriga mycket goda
variant. Ett proffsigt och fint destilleri. Efter lunch på Ardbeg fortsatte vi till intilliggande
Lagavulin. Ett bedårande vackert läge vid havet med alla klippor samt en charmig fabrik
gjorde destilleriet till min personliga favorit. Guiden var trevlig och humoristisk.
Han lät oss smaka whiskyn direkt från pot still, d.v.s innan den tappas på fat, vilket var intressant. En annan höjdare var när Boman sniffade lite väl djupt på mäsken och fick
sej en stickande överraskning. Det är så man väcker en knockad boxare. Provsmakningen
i shopen bestod av den 16-åriga sorten, som inte direkt går av för hackor. Kvinnan i
shopen lät oss veta att systembolagets chef Anitra Steen nyligen hade besökt destilleriet.
Undrar just om hon hade självaste GP med sej !

På hemvägen till Bowmore överraskade Anders oss med att stanna till vid mälteriet i
Port Ellen där han bjussade på en äkta Port Ellen-whisky. Kul att få testa denna raritet.
Lagavulin var det sista destilleriet vi besökte tillsammans med Anders, och för att
Tacka honom för 4 superdagar så bjöd vi honom på käk hemma hos oss. Att han är
en man full av överraskningar visade sej när han kom för att käka hos oss. Han lät oss
smaka och gissa på 2 sorters råwhisky, dvs olagrat och ofärgat, vilket var riktigt klurigt.

På torsdagen gick jag, Micke och Uffe till byns postkontor (?) för att hyra cyklar. Vår
överskottsenergi tog oss från Bowmore till Portnahaven och tillbaks, vilket borde bli
Ca 5 mil, något man kände da´n efter. Halvvägs på ditresan stannade vi självklart på
Bruichladdish för ett givande besök. Mycket personal på destilleriet då avdelningen
för buteljering kräver sitt manskap. Vid fatlagerlokalen fick vi se många fat från andra
destillerier, tex. Macallan och Springbank eftersom Bruichladdish buteljerar åt andra
märken åxå. Vi hade turen att få prova en 89:ans Highland park som legat på portvinsfat
i 6 veckor. Det var en mycket mörk, fruktig och god whisky. I shopen var man generös
med provsmakningen. Flera sorter erbjöds. När vi stod där och smakade av som bäst
kom en man från buteljeringen med första laddningen av deras Moine´Mhor.
Därmed blev Uffe första kund i världen att få prova den. En mycket fin rökare på
50 % behöver jag tillägga att vi tre köpte varsitt ex. Mycket belåtna hojade vi vidare.

På fredagen besökte vi det närmast belägna destilleriet, nämligen Bowmore
Innan visiten hade vi badat i det intilliggande badhuset med sitt 32-gradiga vatten,
Uppvärmt delvis av destilleriet. En ball ungtupp till guide visade oss runt i de
gamla men snygga lokalerna i ett högt tempo med en vattenflaska envist kastandes
mellan sina händer. Återigen fick man prova att vända på korn då Bowmore likt
Laphroigh mältar själva. I lagerlokalen fanns åtskilliga fat med respektingivande
Ålder. Efter visningen fick vi prova den 12-resp. 17-åriga Bowmorewhiskyn av
vilken den äldre blev lite av en besvikelse, faktiskt! Undertecknad införskaffade sej
en burk singlemaltmarmelad samt dito grov senap i den utmärkta shopen.
Ja, det var endast ett destilleri som klarade sej undan Malthe, nämligen Jura.
Jag, Micke och Uffe tog förvisso färjan över till ön på onsdagen för bergsbestigning,
men med tanke på hur vädret var borde vi nog hellre besökt öns destilleri istället.
Det var åtminstone vad jag tänkte när man satt och huttrade fullständigt dyblöt och
stelfrusen i spöregnet på 500 meters höjd, bokstavligt talat i dimman. Fast, det heter
ju att man skall ha någonting kvar och det uteblivna destilleribesöket på Jura gör ju
att det finns desto större anledning att återvända till Islay., den fantastiskt vackra ön med
den vänliga ortsbefolkningen, coola tempot samt inte minst världens godaste whisky !

Tom Christensen Augusti 2005